Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PENUMBRA penum4bra, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(äv. pæn-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. penumbra, fr. pénombre; av lat. paene, pene, nästan (jfr PENEPLAN), o. umbra, skugga (jfr OMBRAGE)]
(i fackspr., numera föga br.; se dock slutet) halvskugga. Andersson (1857). SvUppslB (1934). — särsk. (fullt br.) astr. om den gråa kant som omger en solfläcks mörka centralparti. NF (1888). PT 1905, nr 46 A, s. 3.

 

Spalt P 616 band 19, 1952

Webbansvarig