Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PENTYL pänty4l l. pent-, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. o. eng. pentyl; i bet. 1 bildat till PENTAN med den i namn på kolväteradikaler vanliga ändelsen -yl (jfr AMYL, METYL), i bet. 2 bildat till PENTA-ERYTRIT med den i namn på sprängämnen förekommande ändelsen -yl (jfr TROTYL)]
1) kem. radikal bestående av fem kolatomer o. elva väteatomer; amyl. Smith OrgKemi 22 (1938).
Ssg (till 2): PENTYL-STUBIN. (i fackspr., i sht mil.) stubin med kärna av pentyl. SoldatinstrInf. 1944, s. 105.

 

Spalt P 615 band 19, 1952

Webbansvarig