Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PENTOS päntå4s l. pent-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. pentose; bildat till gr. πέντε, fem (se PENTA-), med den i namn på kolhydrat vanliga (från GLYKOS härstammande) ändelsen -os]
i sht kem. enkelt kolhydrat (sockerart) vars molekyler innehålla fem syreatomer o. fem kolatomer. NF 20: 1798 (1898). Smith OrgKemi 63 (1938).
Ssg (i fackspr., i sht kem. o. med.): PENTOS-HALTIG. som innehåller pentoser. Pentoshaltig urin. 2NF 21: 434 (1915).
Avledn.: PENTOSAN104, n., äv. r. [jfr t. o. eng. pentosan, fr. pentosane] kem. sammansatt kolhydrat som vid spjälkning ger pentoser; vanl. i pl. LAHT 1912, s. 289.

 

Spalt P 614 band 19, 1952

Webbansvarig