Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PENTER pän4ter, r. l. m.; best. -n; pl. -trar; äv. (starkt vard.) PENT pän4t, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(pent 1887 osv. pentar- (i ssg) 1691 (: Pentarbalken). penter (-t(t)h-) 1544 (: Pentherhaka), 1891 osv. pentte- (i ssg) 1562 (: Pentte haketog))
Etymologi
[av (det möjl. från eng. lånade) holl. penter, punter, talja för kipning av ankare (l. av en mlt. motsvarighet därtill), l. av eng. painter, penter, fånglina, förr äv.: rustlina (jfr shank-painter, rustlina); sannol. av ffr. pentoir, pendoir, upphängningsanordning, äv.: hangare, skänkling (fr. pantoire, pendeur, hangare, skänkling), till ffr. (o. fr.) pendre, hänga (se PENDANG)]
sjöt.
1) ss. förled i ssgr betecknande anordningar använda vid ankarets uppläggande på fartygets bog.
2) [jfr t. penter; sannol. ellips av PENTER-LINA] (ngt vard.) sjöt. penterlina. Konow (1887). Ekelöf Ordl. (1898). När ankaret kommit så högt upp som katten medger, iskäres pentern. Smith 20 (1914).
Ssgr (till 1; sjöt.): PENTER-BALK. [jfr holl. penterbalk, t. penterbalken (båda i bet. 2)] (†)
1) betingsbalk för ankartågens beläggande, placerad innanför ankarklysen? Bågen aff Båyorten medh Brätspelet och desz Kinbakkar A Pentarbalken B. och desz Kopfernaglar samt Paln. Rålamb 10: 15 (1691).
2) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (flyttbar dävert använd ss.) kip- l. fiskdävert. Röding 1: 236 (1794). Björkman (1889).
-BLOCK. (†) block (se d. o. 4) i kipgina l. fisktackel. Björkman (1889).
-HAKE. [av holl. penterhaak l. en mlt. motsvarighet därtill; jfr t. penterhaken] (†) fiskhake, kiphake. Skeppsinvent. 1544. Belägg Fånglijnan. .. Tag Penterhaaken. .. Gör fast om flyyt. Rosenfeldt Tourville 7 (1698; kommandon vid kipning av ankare). WoJ (1891). Anm. Hos vissa lexikografer anföres ordet i bet.: katthake. Serenius 281 (1741). Möller (1807).
Ssg: penterhake-tåg, n. (†) tåg vari kiphake är fäst, kipskänkling; jfr kip-gina. ArkliR 1562, avd. 17.
-LINA. [jfr t. penturleine, pent(er)reep; jfr äv. pertur-lina] kort tross l. kätting (l. med kätting i ena ändan försedd tross) som stickes genom ankares röring o. vari ankare upphänges under kranbalk l. ankardävert. SjöreglÖrlFl. 1785, § 371. NF 1: 791 (1876). UFlott. 2: 48 (1904).
-TACKEL. [jfr holl. o. t. pentertakel] (†) (grövre) fisktalja. ÖoL (1852). Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856).
-TALJA, r. l. f. [jfr t. pentertalje] (†) fisktalja. SvTyHlex. (1851). Björkman (1889).

 

Spalt P 613 band 19, 1952

Webbansvarig