Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PAUSERA pa͡use4ra osv., i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) pr. sg. -er Sylvius Mornay 197 (1674)); vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. pausieren, pausera, fr. pauser, pausera vid framförande av sång l. musik; avledn. av PAUS]
1) intr.: göra ett uppehåll, göra en paus. Swedberg Schibb. 289 (1716). Medan artisterna på varietéen pausera. Lidforss Fragm. 64 (1904). Så snart fisken pauserar i sina rusningar, höjes spötoppen. Hammarström Sportfiske 106 (1925). TT 1944, s. 1165. särsk.
a) (i skriftspr.) motsv. PAUS a. 3SAH LV. 2: 121 (1845). Den norska litteraturens höst-säsong har varit mindre gifvande än vanligt. Ibsen och Björnson ha pauserat. NordT 1892, s. 72. SvD(A) 1929, nr 268, s. 6.
b) mus. motsv. PAUS b. Ratio canendi, praescripta J. Rudbero 3 a (1646; hskr. i Skara stiftsbibl.). Londée Kellner 20 (1739). Då pauseringen skall fortfara genom flera takter, finner man (osv.). Mankell Lb. 31 (1835). Ossiannilsson Hav. 243 (1910; bildl.).
c) motsv. PAUS c. Gynther ConvHlex. (1847). Pausering vid skiljetecknen. SvHFlicksk. 41 (1888). Jonas pauserade (i middagstalet) under .. protestmummel från .. gästerna. Siwertz JoDr. 360 (1928).
d) (†) hålla andan. FinKyrkohSP 5: 116 (c. 1778). (Väckelsepredikanten) pauserar så länge at han dignar ned, dånar bort. Därs. 162.
2) i sht mus. o. metr. tr.; med avs. på takt l. tidsvärde o. d.: göra till paus l. utfylla med paus; förr äv. dels med avs. på paus: iaktta, dels med avs. på rytm l. takt: markera (med pauser). Hvarest korta Pauser .. förekomma .. så pauserar fuller Bas-stämman de samma. Londée Kellner 11 (1739). En Machin, som slår och pauserar tacten i musiquen. Polhem Test. 124 (1761). Det blir .. i halfstrofen åtta takter .., ehuru den sista .. pauseras. NordT 1895, s. 556. Wulff Värsb. 24 (1896).

 

Spalt P 516 band 19, 1952

Webbansvarig