Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PATTA pat3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. patta, motsv. d. patte; till PATT, sbst.1]
(numera bl. vulgärt l. bygdemålsfärgat) tr. o. intr.: dia. Thenna .. son hafver sådant feel i sin munn at han intet hafver kunnat patta. VDAkt. 1716, nr 75. (Lammen böra) afhållas .. ifrån vatn, så länge de patta .. modren. Hastfer Får 85 (1752). Dä ä lite men godt, sa han, som patta’ kattan. Engström 5Bok 40 (1910). — jfr UTPATTA. — särsk. i allmännare o. oeg. anv., intr.: suga (på ngt) på samma sätt som vid diande. Patta på en cigarr. Björkman (1889). (Barnungen) pattade på korfbiten med välbehag. Hallner PysGubb. 314 (1920). jfr Hyltén-Cavallius Vär. 1: 273 (1864).
Särsk. förb. (numera bl. vulgärt l. bygdemålsfärgat; föga br.): PATTA I SIG10 4 0. Låta barnet patta i sig .. (maten) genom en .. napp. Cederschiöld QvSlägtl. 3: 147 (1839).
Ssgr (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat): A: PATT-DJUR. [jfr d. pattedyr] (†) zool. däggdjur. VetAH 1779, s. 335. Heinrich (1828). —
-FÖL. [sv. dial. patteföl] diföl. THästv. 1870, s. 90. —
-GRIS. (patt- 1811—c. 1875. patte- 1753—1814) [sv. dial. pattegris; jfr d. pattegris] digris. ÅgerupArk. Bouppt. 1753. En Sugga med Pattgrisar. BoupptVäxjö 1811. Tholander Ordl. (c. 1875). —
-KALV. dikalv. VexiöBl. 1811, nr 36, s. 4.
B: PATTE-GRIS, se A.

 

Spalt P 511 band 19, 1952

Webbansvarig