Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PATRONYMIKON -ny4mikon, äv. —302, l. PATRONYMIKUM -ikum resp. —02, n.; best. (tillf.) -et, i best. anv. äv. utan slutart.; pl. = l. -ika -ika resp. —02.
Ordformer
(-ka (-ca), pl. 1809 osv. -kon 1885 osv. -kum (-cum) 1926 osv.)
Etymologi
[jfr t. patronymikon, patronymikum, senlat. patronymicum; av gr. πατρωνυμικόν (pl. –ικά), n. sg. av πατρωνυμικός (se PATRONYMISK)]
(i fackspr., i sht språkv.) (person)namn l. beteckning som anger härkomst (på fädernet). Dahl GrGr. 154 (1809). Ståhle Ortn. på -inge 201 (1946). —

 

Spalt P 506 band 19, 1952

Webbansvarig