Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PATRIN, m.; pl. -er.
Etymologi
[jfr ä. d. patriner, pl.; av it. patrino, padrino (l. span. padrino), fadder, äv.: sekundant vid duell; jfr mlat. patrinus, fadder, sekundant; av ett vulgärlat. patrinus, avledn. av pater, fader (se PATER)]
(†) väpnare l. medhjälpare åt deltagare i ringränning. Skall hvar .. (deltagare i ringränningen) genom sin Patrin late öfwergifwa Judicererne sitt namn. Schück VittA 1: 32 (i handl. fr. 1617). Därs. 33.

 

Spalt P 488 band 19, 1952

Webbansvarig