Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PATETIK, adj.
Ordformer
(path-)
Etymologi
[av fr. pathétique, av senlat. patheticus, av gr. παϑητικός, till παϑητός, lidande, utsatt för lidanden l. lidelser, till stammen i πάϑος (se PATOS) o. πάσχω, erfar, lider]
(†) patetisk. Thorild 4: 219 (1782). Små pathetika taflor af verlden. Dens. (SVS) 3: 57 (1791). jfr (ss. adv., i lat. form): Han hade aldrig större ro, än .. (att) visa .. (allmogen Ornässtugan), hvilket Han giorde så pathetice, at tårarne dervid stego honom i ögonen. NoraskogArk. 6: 36 (1768).

 

Spalt P 471 band 19, 1952

Webbansvarig