Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PASTELLAGE pas1täla4ʃ l. -el-, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(pastell- 1818 osv. pastill- 1871—1931)
Etymologi
[av it. pastellage resp. fr. pastillage, till it. pasta resp. ffr. paste (se PASTA); urspr. om ornerat sockerbakvärk]
konst. deglik, hårdnande massa, i sht gipsblandning, som brukas till upphöjda ornament i sht på ramar o. d.; äv. om ornering med sådana ornament l., konkret, om ornamenten. SvLitTidn. 1818, sp. 806. Eneberg Karmarsch 1: 169 (1858; konkret). (Spegelns) ornering, både den i trä snidade och den i pastellage formade, lyser av polerad förgyllning. KarlJohStil. 19 (1924).
Ssgr (konst.): PASTELLAGE-ORNAMENT. KarlJohStil. 29 (1924). —
-ORNERING. Rig 1931, s. 63.

 

Spalt P 443 band 19, 1952

Webbansvarig