Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PASKA, sbst.2, r. l. f.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Dalarne) paska, ”koruka”, ävensom fin. paska, smuts, orenlighet o. d.; jfr sv. sjönamn som Pasken (Närke), förr kallad Paska Lam, av ett fin. Paskalampi; jfr äv. PASK, PASKA, v.1, PJASK, sbst.1]
(†) ngt orent, smuts o. d. Schultze Ordb. 1309 (c. 1755).

 

Spalt P 370 band 19, 1952

Webbansvarig