Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARNASS parnas4 (i vers — ∪ Arvidi 136 (1651), LejonkDr. 129 (1688), Därs. 21 (1689)), förr äv. PARNASSE, r. l. m.; best. -en; pl. (mera tillf.) -er (Linné Sk. 125 (1751) osv.). Anm. 1:o Förr användes stundom den lat. formen parnassus, som också kunde ha lat. kasusböjning. Stiernhielm Parn. Inl. (1651, 1668). Lucidor (SVS) 180 (1672: Parnassi, gen.). Geisler Fägnet. A 1 a (1709). 2:o En gen. sg. i best. anv. parnass (i eg. bet.) har anträffats i LejonkDr. 129 (1688: Parnass liufwa lund).
Ordformer
(-nass 1686 osv. -nasse 16881776. -nassen, sg. best. 1672 osv.)
Etymologi
[jfr t. parnass, eng. parnassus, ä. eng. parnass(e) m. m., fr. parnasse, lat. parnas(s)us, parnas(s)os; ytterst av gr. Παρνασός, Παρνασσός]
1) eg.: bärget Parnassos (nu kallat Liakoura) i Grekland, vilket under den klassiska forntiden var helgat åt Apollon o. muserna; i sht (o. numera bl., vanl. i vitter stil) mer l. mindre bildl. l. symboliskt; särsk. om den tänkta höjd l. dyl. där (framstående l. erkända) författare (äv. vetenskapsmän l. konstnärer o. d.) vistas (då de dikta resp. forska osv.); ofta om sammanfattningen av alla (framstående l. erkända) författare, stundom äv. vetenskapsmän osv. (i ett land o. d.); stundom liktydigt med: vitterhet; jfr HELIKON, sbst.1 Lucidor (SVS) 223 (1672). Desse Herrars Vitterhet var blandad med en .. grofhet .. som Parnassen aldrig erkänner. 1VittAH 1: 29 (1755). GFGyllenborg Vitt. 2: 21 (1773, 1795; om Vitterhetsakademien). En hel parnass af vår tids Apollosöner. Nyblom Bild. 208 (1864). Resa kring svenska parnassen. Böök (1926; boktitel). Café Royal .. var parnassen för den skara .. poeter, som stodo Wilde nära. DN(A) 1930, nr 1, s. 6. Violinisternas parnass. SvD(A) 1932, nr 305, s. 10. — särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. bestiga parnassen (jfr 2 b slutet), bli skald, (börja) dikta; jfr BESTIGA 1 b β (slutet). ÖoL (1852). Östergren (1934).
b) (†) lärdomssäte, universitet. Linné Sk. 125 (1751). jfr Dalin Arg. 1: 13 (1732, 1754).
2) i oeg. anv., konkret, om vissa (konstgjorda) upphöjningar.
a) (†) ett slags kulle l. liten höjd i en trädgård. På Ekholmsund .. Stolar och Bords nedförande .. från Slottet till Parnassen i Trägården. HovförtärSthm 1772, s. 2634. Tersmeden Mem. 1: 229 (c. 1780).
b) (numera i sht ngt ålderdoml. i vitter stil) estrad l. dyl. där doktorer (l. i ä. tid magistrar) erhålla insignierna. Dalin Arg. 1: 119 (1733, 1754; möjl. till 1 (b)). Tegnér (WB) 3: 310 (1817). Att .. (H. B. Palmær) på sin promotionsdag, i stället att gå upp på parnassen i choret, gick upp på orgelläktaren. Hellberg Samtida 7: 217 (1872). Kvällsp. 1951, nr 144, s. 11. jfr Geijer I. 1: XX (1806). särsk. i uttr. bestiga parnassen o. d. (jfr 1 a), (gå fram för att) promoveras till doktor. 3SAH 2: 167 (1887).
Ssgr (till 1): PARNASS-BESTORMARE. (tillf.) om ung författare som ivrigt kämpar för framgång. Runeberg ESkr. 2: 259 (1853).
-BLOMMA, se d. o. —
-KLINT. (†) om ett litet lands diktare o. vitterhet. Warnmark Vitt. 359 (1686).
Avledn. (till 1): PARNASSISK, adj. (-as- 1824. -ass- 1650 osv.)
1) (i vitter stil) som har avseende på l. kommer från bärget Parnassos i Grekland; i sht med tanke på dess egenskap att vara Apollons o. musernas hemvist; vanl. övergående till att syfta på skalder l. vitterhet o. d.; särsk.: som har avseende på parnassen l. den tänkta höjd där (de framgångsrika) författarna dväljas; parnass-. Stiernhielm Virt. 3 (1650, 1668; om gudinnor). Att den parnassiska saligheten ej längre stod at vinna med (lärodikter). Sturzen-Becker 1: 71 (1861). Gulhvit parnassisk sten. Bremer GVerld. 6: 137 (1862). (Goethes) parnassiska överhöghet. OoB 1932, s. 31. Silfverstolpe Heml. 51 (1940).
2) [till namnet på den fr. litteraturtidskriften Le parnasse contemporaine] litt.-hist. som har avseende på l. anknytning till en viss grupp mot romantiken oppositionella franska skalder under 1800-talet resp. deras tidskrift. Levertin 11: 197 (1904).

 

Spalt P 313 band 19, 1952

Webbansvarig