Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARLAMENTERA par1lamänte4ra l. -en-, i Sveal. äv. -e3ra2, förr äv. PARLEMENTERA l. PERLAMENTERA l. PERLEMENTERA, v. -ade ((†) pr. sg. -er OxBr. 3: 200 (1630), RP 7: 525 (1639)). vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(parla- 1655 osv. parle- 16301882. perl- (pärl-) 16521654. perla- 1551 (: p[er]lamenter[e]), 16381695. perle- (pär-) 15811655)
Etymologi
[jfr t. parlamentieren, fr. parlementer; avledn. av parlament (se PARLAMENT)]
1) i fråga om representanter för stater, orter o. d.: förhandla, underhandla; numera nästan bl. ss. vbalsbst. -ande, -ing; i sht förr äv. inskränktare: underhandla om kapitulation (l. fred) o. d.; jfr DAGTINGA, v. 1. (Han) var emot att parlementera medh the svenska. HH 20: 332 (c. 1640). Artillerielden, hvilken under parlamenteringen varit instäld. Busch Fästn. 111 (1880). Bengtsson Silv. 85 (1931). Revals ombud .. (hade) efter skickligt parlamenterande fått stadens privilegier stadfästa. Ahnlund AOxenstierna 80 (1940). — särsk. (†) i p. pr. -ande, om person: som är utsänd ss. parlamentär. En parlementerande officer. HH XXVII. 2: 154 (1809).
2) (ngt vard.) i fråga om mellanhavanden mellan enskilda personer: underhandla (för att söka utvärka ngt); äv.: resonera (hit o. dit); i sht ss. vbalsbst. -ande. Efter en stunds parlamenterande fick han en (sits med dyna av gästgivaren). Almqvist Går an 88 (1839). Att icke stå länge och parlamentera (då man skall gripa tjuvskyttar). Högdahl Fleuron Jäg. 155 (1919). Nilsson HistFärs 12 (1940).
3) (†) gräla, skälla, bråka, ställa till krakel, ”leva om”, föra ”busliv”, slåss; äv.: föra oväsen. 2SthmTb. 2: 142 (1551). (Studenterna) foro .. illa fram här i stadhen, grasseradhe och perlementeradhe. Annerstedt UUH Bih. 1: 296 (i handl. fr. 1627). Formannen .. begynte .. parlamentera och kunde näppligen blifwa aff migh stillat hwar han icke hade warit Luthersk. Rålamb Resa 9 (1658, 1679). Fernander Theatr. 26 (1695). — särsk. bildl. Klockan 2, då .. fyrverket .. itändes och perlementerade i 3 timmar. HT 1897, s. 340 (1649).
Avledn.: PARLAMENTERARE, m. (-are 1652c. 1855. -er 1584) (†)
1) till 1: underhandlare, parlamentär. Atterbom FB 153 (c. 1855).
2) till 3: bråkmakare, slagskämpe o. d. 2SthmTb. 7: 53 (1584). Wollimhaus Ind. (1652; under grassator).

 

Spalt P 308 band 19, 1952

Webbansvarig