Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARFORS parfor4s l. PARFORCE parfor4s, r. l. m. l. f. (Lindqvist Stud. 239 (1906) osv.) ((†) n. WoJ (1891)); best. -en; förr äv. (i bet. I) PROFOSS, sbst.1
Ordformer
(parforce 1856 osv. parfors 1889 osv. perforss 1599. profoss (-fos(z), -phos) 15631633)
Etymologi
[för bet. I jfr ä. d. med profoss; efter mlt. mit parvos resp. ett icke anträffat mit profo(r)s, uppkomna gm kontamination av per forse, profors, profos (se PARFORS, adv.) o. mit forse, med våld (jfr FORCE I 1 a); för bet. II jfr t. parforce, uppkommet gm ellips ur ssgr med PARFORS, adv.]
I. (†) i uttr. med parfors, med våld; äv.: nödvändigtvis, prompt, till varje pris; stundom övergående i bet.: egenmäktigt, utan att fästa avseende vid utfärdade befallningar l. förbud. ArkliR 1563, avd. 14. När likett war begraffuet, wille Bönderne haffua kyrkienykkelen igen medh profoss. UppsDP 11/9 1595. (Om de ville) mot förbud och med perforss segla till Narfwen, så (osv.). HSH 12: 127 (1599). BtHforsH 1: 195 (1633).
II. (mera tillf.) elliptiskt för ssgr.
2) parforsritt; äv. bildl. Schulthess (1885). Lindqvist Stud. 239 (1906; bildl.).

 

Spalt P 279 band 19, 1952

Webbansvarig