Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARERA pare4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (pare´ra Weste), v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (†, Nordforss (1805), Lindfors (1824)).
Etymologi
[jfr dan. o. nor. parere; sannol. av t. parieren; av lat. parere, visa sig, uppvakta, lyda m. m. — Jfr APPARENT, APPARITION, KOMPARERA, v.2, TRANSPARENT]
1) inställa sig, infinna sig (i rätt tid); numera bl. i ålderdomligt spr., nästan bl. i fråga om inställelse inför rätta; jfr KOMPARERA, v.2 RP 1: 235 (1629). Om iagh icke dhenna gången, kan parera uthi dhett förnembl. Synodo Wexionensi. VDAkt. 1679, nr 215. Parera inför rätta. Östergren (1934).
2) [jfr 1, 5] (†) tr.: iakttaga inställelse l. inställa sig inför l. vid (ngt, i sht en domstol l. polisen). (Prästerna) ansågo sig skyldige ingen annan rätt än Consistorium parera. Cavallin Herdam. 3: 391 (i handl. fr. 1705); jfr 5 b. Parera en domstol. Nordforss (1805). Polismästarens förmåga att .. minnas dem som parerat polisen, var allmänt vitsordad. Blanche Våln. 44 (1847).
3) [jfr 2] (numera bl. vard.) passa l. passa på (ngt), i sht för att i rätt tid vara tillstädes; äv. abs. VDAkt. 1708, nr 454. Det gällde att parera det ordinarie tåg i Skara, med hvilket resenärerna ämnade fortsätta. SD(L) 1895, nr 269, s. 4. Östergren (1934).
4) [jfr motsv. anv. i sv. dial.; bet. sannol. utvecklad ur 3 efter mönster av PASSA, v.1 I 1, V 7; delvis dock möjl. utgående från PARERA, v.1 II 2] (i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) (exakt) passa l. passa ihop l. stämma (med ngt). När den gamla duken pålägges (vid restaurering av en oljemålning) bör man se till att den ”parerar” med den nya, d. v. s. att inslag och varp ligga lika i båda fallen. HantvB I. 1: 408 (1934).
5) [jfr motsv. anv. i t. o. lat.] lyda, hörsamma.
a) (†) med avs. på kallelse l. stämning inför domstol o. d.: hörsamma, ställa sig till efterrättelse. VDP 1651, s. 34. At Kirstin schall parera stembningen. VDAkt. 1671, nr 332. Meurman (1847). Cannelin (1921); möjl. till b.
b) allmännare: (åt)lyda l. hörsamma l. rätta sig efter (ngn l. ngt); äv. abs.; numera nästan bl. (vard., mindre br.) i uttr. parera order [jfr dan. o. nor. parere ordre, t. ordre l. order parieren], lyda order, (utan dröjsmål l. invändning) åtlyda en uppmaning l. befallning. RP 8: 692 (1641). SthmStadsord. 2: 54 (1686; abs.). Parera commendo. KKD 4: 75 (1711). I fred och ro vil jag honom (dvs. min husbonde) parera. Dalin Vitt. 4: 153 (c. 1740). Den goda frun (uppmanade) sin dotter i Paris att sända morbrodern .. ett .. vänligt brev. Helen .. parerade genast order. Bergman JoH 114 (1926).
6) [jfr motsv. anv. i t. o. lat.] (†) tjäna (ngn), gå (ngn) till handa. Weise 9 (1697; t. orig.: pariren).

 

Spalt P 277 band 19, 1952

Webbansvarig