Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARATINKTUR para3~tiŋktɯ2r l. pa3ra~, r. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[till PARÁ (se PARAGRÄS)]
(förr) med. tinktur beredd av bladen o. blommorna av parakrasse o. vissa andra växtdroger, använd ss. medel mot tandvärk. TLäk. 1835, s. 475. Lindgren Läkem. (1902).

 

Spalt P 264 band 19, 1952

Webbansvarig