parament | SAOB

Publicerad 1952

PARAMENT par1amän4t, n.; best. -et; pl. =, i sht förr äv. -er. Anm. Ofta användes den (sen)lat. pl. paramenta. Malmbgt 1894, nr 18, s. 2. Wretman SvSläktf. 29 (1916). Denna form brukas äv. ss. ssgsförled (se under ssgr B).

Etymologi

[jfr t. o. eng. parament, fr. parement, it. o. span. paramento; av senlat. paramentum, till lat. parare, utrusta (se PARAT, adj., PARERA, v.1)]

i sht kyrkl.

1) sammanfattande beteckning för kyrkliga textilier (t. ex. prästskrudar, antependier, pällar), kyrklig skrud; vanl. koll. Chesnecopherus Skäl F 1 b (i handl. fr. 1576). En herre .. (hade) i en bykyrka .. bland dess parament funnit en broderad duk. Hedin Front. 752 (1915).

2) värkstad l. ateljé för tillvärkning av kyrkliga textilier. Prästkappor beställas också från paramentet. VeckoJ 1931, nr 16, s. 17.

Ssgr (i sht kyrkl.): A: (1) PARAMENT-ARBETE~020. konkret. KatalIndUtstSthm 1897, s. 106. —

(jfr 2) -ATELJÉ. (paramenta- 1928 osv. paraments- 1934 osv.) SvD(A) 1928, nr 295, s. 17. —

(jfr 2) -FABRIK. (parament- 1913 osv. paraments- 1934 osv.) Auerbach (1913). —

(1) -KONST. Fornv. 1930, s. 360. —

(jfr 2) -VÄRKSTAD~20 l. ~02. (parament- 1892 osv. paraments- 1914 osv.) PT 1892, nr 213, s. 3.

B [jfr anm. ovan]: PARAMENTA-ATELJÉ, se A.

C: PARAMENTS-ATELJÉ, -FABRIK, -VÄRKSTAD, se A.

Avledn. (till 1): PARAMENTIK1004, äv. 01—, r. l. f. [jfr t. paramentik] i sht kyrkl. om tillvärkningen av parament betraktad ss. en särskild konstart l. yrkesgren; äv. om läran om bruket av kyrkliga textilier o. av de olika liturgiska färgerna. DN 1895, nr 9224 B, s. 1. Form 1937, s. 54.

Spalt P 255 band 19, 1952

Webbansvarig