Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARALYSERA par1alyse4ra, äv. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. paralysieren, eng. paralyse, paralyze, fr. paralyser; till PARALYS 1, PARALYSI 1]
1) (numera mindre br.) med. göra lam, förlama; jfr PARALYSI 1. Frey 1850, s. 536. Den 30. Oktober var högra benet alldeles paralyseradt. Hyltén-Cavallius Lif 271 (c. 1880). Östergren (1934).
2) i utvidgad l. bildl. anv.
a) med avs. på person o. d.: komma (ngn) att stå l. hålla sig alldeles orörlig l. stel (särsk. på grund av skräck o. d.), försätta (ngn) ur stånd att röra sig l. att göra annan fysisk prestation (t. ex. tala), förlama; stundom närmande sig bet.: bedöva; äv. i allmännare anv.: beröva (ngn) hans förmåga att handla l. tänka, göra (ngn) maktlös, lamslå; stundom närmande sig bet.: (helt) förvirra. Tegnér (WB) 6: 498 (1829). Papuanen .. nära nog paralyserades av fasa. Bergman JoH 311 (1926). Hans var paralyserad av tanken på döden. Krusenstjerna Pahlen 4: 262 (1933). Blenda satt orörlig, som paralyserad. Hedberg Dan 253 (1948).
b) med avs. på själsförmögenhet, kraft, värksamhet, tillstånd o. d.: komma (ngt) att avstanna l. upphöra att fungera l. värka, göra kraft- l. värkningslös, lamslå; äv. (i sht i Finl.) övergående i bet.: motvärka l. upphäva värkan av (ngt), motväga, neutralisera, omintetgöra. (En stämning) i hvilken sinnlighet och förnuft på en gång äro verksamma och genom motsättningen paralysera hvarandras verkningar. Ljunggren Est. 1: 55 (1856). En berusad man, hvars hjärnfunktioner äro paralyserade. Strindberg TrOtr. 4: 196 (1897). En korruption som .. paralyserade alla ansträngningar att få krigsmaskineriet att funktionera. Gummerus JägAktiv. 174 (1927). Han prisar honom för politisk intelligens, klokhet och måttfullhet men döljer .. ej att stora brister paralyserade dessa goda egenskaper. HT 1935, s. 75. (†) Alt är paralyserat i brist af peng(ar) och genom Hertigens position. MinnSvNH Bih. 2: 109 (1809).

 

Spalt P 254 band 19, 1952

Webbansvarig