Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PAR, sbst.2, n.; pl. =.
Etymologi
[fsv. par, n., konst, knep, list, svek; jfr ä. d. par(e), list, skämt, nor. dial. por, nyisl. pör, pl.; möjl. besläktat med mht. pārāt, bārāt, handel, list, knep m. m., av ffr. barat, bedrägeri. — Jfr PARE, ILL-PARIG]
(†) list, skurkstreck, spratt o. d.; i pl.: fula ”trick” l. knep. (Antikrist) allom gudz ord sönde (dvs. nekade), / och lärde sijn eghen par. Ps. 1536, s. 88; jfr Ps. 1695, 237: 11. Spegel (1712). — jfr SKALKA-PAR.
Avledn.: PARAKTIG, adj. [sv. dial. paraktig] (†) som har karaktären av list l. knep l. ”trick” l. ”rackartyg”; skurkaktig o. d. JBureus (före 1630) hos Lindroth Bureus 104 (utan angiven bet.). Schroderus Dict. 197 (c. 1635). (Jag har) låttet sittera (dvs. stämma) drengen Pähr månson för sina olåflige Atester till then låfl. tingz rätten i vernamo nu för leden d: 21 May: och för några andra parachtiga stycke han diort (dvs. gjort) hafver. VDAkt. 1694, nr 379. Ullenius CentRerMem. 93 (1730; utan angiven bet.).
Avledn.: paraktighet, f. (†) (skurkaktig) listighet, skurkaktighet; äv. konkretare, om skurkstreck o. d. Schroderus Dict. 148 (c. 1635). Dens. Comenius 798 (1639).

 

Spalt P 210 band 19, 1952

Webbansvarig