Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PANTEIST -is4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -th-)
Etymologi
[jfr t. pantheist, fr. panthéiste, av eng. pantheist; till PAN-, pref.1, o. gr. ϑεός, gud (jfr TEIST)]
filos. o. teol. anhängare av panteismen. Fremling CollTheolNat. 1779, s. 75 a. SvNat. 1926, s. 88. —

 

Spalt P 167 band 19, 1952

Webbansvarig