Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PALLIATIV pal1iati4v, n.; best. -et; pl. =, äv. (numera ngt ålderdoml.) -er (2RARP 20: 410 (1761), Östergren (1934))
Ordformer
(förr äv. -tif, -tive)
Etymologi
[jfr t. palliativ(um); eng. palliative; av fr. palliatif (se PALLIATIV, adj.)]
medel som ger tillfällig lindring l. hjälp utan att angripa det onda i roten; hjälpmedel l. botemedel för stunden; äv. övergående i bet.: hjälpmedel l. botemedel l. utväg som tillgripes i brist på bättre l. som är icke riktig(t) l. bl. föga ändamålsenlig(t); äv.: surrogat. 2RARP 20: 410 (1761). Genom Mercurialplåster .. ha plågorna mycket minskats; men det är blott palliativer. Tegnér (WB) 7: 205 (1831). Då .. böter .. blott äro ett palliativ i brist på annat lämpligare straffbot, .. så (osv.). Frey 1846, s. 448. SvTidskr. 1949, s. 4.
Ssgr, se palliativ, adj. ssgr.

 

Spalt P 89 band 19, 1952

Webbansvarig