Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PALETT palät4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(balletter, pl. 1673. palett (pall-, -ätt) 1786 osv. palette 1837—1868. pollet 1749—1792)
Etymologi
[jfr t. palette, eng. palette, pallet; av fr. palette (l. it. paletta); diminutivbildn. till det ord som föreligger i fr. pelle, skovel, pale, årblad, skovel på vattenhjul, resp. it. pala, skovel (av lat. pala, spade, skovel)]
1) (förr) metall. liten kortskaftad spade varmed smeden kastade slagg på järnet i räckhärden. (Klingspor o.) Schlegel UplHerreg. Leufsta 16 (1881).
2) (vanl. oval l. rektangulär) skiva av trä, stundom av porslin l. metall o. d. (vanl. försedd med ett hål för tummen o. ett urtag i kanten för fingrarna), avsedd l. använd för uppläggning (o. tillblandning) av färger vid målning; äv. ss. symbol för målarkonsten l. måleriet; äv. i utvidgad anv., om liknande skiva för tillredning av färg för sminkning l. för retuschering av fotografier o. d.; jfr FÄRG-, MÅLAR-BRÄDE. 1. Hoop Balletter at hafwa fergor uppå. BoupptSthm 19/3 1673. Knapt hade .. (blomstermålaren D. Seghers) slutat .. sit Noviciat (hos jesuiterna), förrän han .. återtog Paletten. SP 1792, nr 288, s. 3. Roosval Schmidt 299 (1896; för tillredning av färg för retuschering av fotografier). VaruhbTulltaxa 1: 241 (1931). jfr SMINK-, STOMPERINGS-PALETT. särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. övergående dels i bet.: kolorit, dels i bet.: måleri. Estlander KonstH 185 (1867). Efter .. (1690) röjer sig i E(hrenstrahl)s taflor en ännu mer lysande, men i allmänhet ej så harmonisk palett. NF 4: 256 (1880). Hon ägnade en tid särskilt sin palett åt Visby och Gotland. UNT 1943, nr 95, s. 6.
3) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] urmak. hakklo. Schweder HbUrmak. 2 (1874).
4) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] zool. vart särskilt av de båda platta, spadliknande skalstyckena på bakre slutmuskeln hos skeppsmaskarna. Lovén ÅrsbVetA 1845—49, s. 64. Rendahl Brehm 21: 419 (1931).
Ssgr (till 2): PALETT-DIKTARE. (mera tillf., i vitter stil) målare som utför (fantasifulla) målningar med poetiskt (lyriskt) stämningsinnehåll; jfr färg-dikt. En palettdiktare med ovanlig fantasiflykt. Henriksson Tyskl. 141 (1901). —
-FÄRG. (mera tillf.) av målare (se målare, sbst.2 3) använd färg (som lägges upp på paletten). 3SAH 50: 95 (1940). —
-KNIV. [jfr t. palettmesser, eng. palette-knife] i sht konst. kniv för renskrapning av paletten, ofta äv. använd för påsättning av färg på duken l. pannån osv.; jfr färg-kniv. Björkman (1889). Helst bredde han på färgen med palettkniv. HBosse (1932) hos Strindberg BrBosse 63. —
-KONST. färgkonst. Bergh Konst 186 (1908). —
-KOPP. konst. liten behållare för olja l. sickativ o. d. som fastklämmes om palettens kant l. fastsättes på paletten. Klint (1906). Kallstenius HbOljem. 35 (1915). —
-SKRAP. från palett avskrapad färg; äv. i utvidgad anv., ss. skämtsam l. nedsättande benämning på (skissartat l. uteslutande koloristiskt) måleri l. (skissartad(e) osv.) målning(ar); äv. bildl. Palettskrap. (1877; titel på tidning). VBenedictsson (1887) hos Lundegård Benedictsson 361 (i bild). Målningar äro icke bara palettskrap. Deras ändamål är icke endast att uppväcka melodiska färgsensationer. NSvTidskr. 1890, s. 310.

 

Spalt P 73 band 19, 1952

Webbansvarig