Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PALESTRA paläs3tra2 l. 040, r. l. f.; best. -an; pl. -or (LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 3, osv.) l. (föga br.) -er (äv. att hänföra till sg. palestron, Hahr ArkitH 49 (1902)); l. (knappast br.) PALESTRON paläs4tron, n.; i best. anv. utan slutart.; pl. palestrer (äv. att hänföra till sg. palestra, se ovan).
Ordformer
(äv. -läst-, -læst-. -ra 1837 osv. -ron 1893. -rer, pl. 1902)
Etymologi
[jfr t. palästra (pl. palästren), eng. palæstra, palestra, fr. palestre; av lat. palaestra, av gr. παλαίστρα, till παλαίω, kämpar, brottas; formen palestron torde vara bildad efter sådana ord som gr. γυμνάσιον, gymnasium, ᾠδεῖον, byggnad avsedd för sång- (spel)]
1) om antika förh.: (till ett gymnasium hörande, av pelargångar omgiven) öppen plats för idrottsliga övningar (särsk. brottning o. knytnävskamp); skola för dylika övningar; stundom äv.: gymnasium (se d. o. 1). Pfeiffer (1837; äv. om gymnasium). En atlet, som med skrapan renar sig från palestrans dam. Upmark Lübke 156 (1872). Lönborg DikeEros 3: 122, Pl. (1937).
2) om nutida förh.: gymnastikhus l. gymnastiklokal; numera företrädesvis (i sg. obest., stundom äv. i sg. best.) om universitetets gymnastiklokal i Lund l. om det hus vari denna är inrymd. NF (1888). Mortensen Strindbg 85 (1931; i Lund).
Avledn.: PALESTRISK, adj. [jfr t. palästrisch, eng. palæstric, palestric, fr. palestrique, lat. palaestricus, gr. παλαιστρικός] (föga br.) till 1 (o. 2): som hör till l. har avseende på palestran, idrottslig, gymnastisk. Palestriska öfningar. Böttiger 4: 202 (1857, 1869).

 

Spalt P 73 band 19, 1952

Webbansvarig