Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PAJSARE paj3sare2, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[utvidgning av PAJS l. PAJSE (möjl. delvis uppkommen gm utlösning ur pl. best. pajsarna)]
(vard., slangartat) pojke l. yngling, grabb, ”kille”; ofta med nedsättande bibet.; äv.: landsortsbo. NysvSt. 1934, s. 65 (1929). Asklund Fanfar 167 (1934). Idun 1948, nr 11, s. 12.

 

Spalt P 52 band 19, 1952

Webbansvarig