Publicerad 1951   Lämna synpunkter
OXALAT ok1sala4t, n.; best. -et; pl. = (Cleve KemHlex. (1883) osv.) l. -er (Gadolin osv.).
Etymologi
[jfr t. oxalat, eng. oxalate; av fr. oxalate; till lat. oxalis, viss växt, möjl. harsyra, av gr. ὀξαλίς, till gr. ὀξύς, skarp, kärv, sur]
kem. salt av oxalsyra. Gadolin InlChem. 83 (1798). Smith OrgKemi 117 (1938). —
Ssg: OXALAT-STEN. med. oxalsyresten. NF (1888). Smith OrgKemi 117 (1938).

 

Spalt O 1730 band 19, 1951

Webbansvarig