Publicerad 1951   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OVULIG, adj.2 se ovålig, adj.2
OVULING, se ovåling.
OVUNNEN, p. adj. [fsv. ovunnin]
1) (†) icke övervunnen; obesegrad. Schroderus Dict. 208 (c. 1635). Verelius 302 (1681).
2) (mera tillf.) icke vunnen. Widekindi KrijgH 256 (1671). Flensburg KyrklT 71 (1896; om andliga segrar). särsk.
a) (numera knappast br.) om fästning l. ort o. d.: ointagen. Widekindi KrijgH 104 (1671). På then Småländske sijdan war Borckholm än tå owunnit. Dens. G2A 92 (c. 1676).
b) (†) i n. sg., bildande en adverbiell satsförkortning. Ingen Crönes owunnet .. (dvs.) Dhen som intet haar kiämpat, och fått seger, han bär ingen Krantz dherifrå. Grubb 397 (1665).
3) om förmögenhet l. egendom, i uttr. vunnet och ovunnet, se vinna.
4) (†) icke förvunnen till ngt brott. Ohörde, ovundne och odömde. HSH 15: 323 (1760).
OVUREN, adj., se ovålen.
OVUREN, p. adj., se ovulen, p. adj.
OVURPEN, se ovärpt.
OVUXEN, p. adj.
1) (tillf.) icke fullvuxen, icke utvuxen. KKD 10: 114 (1708; om häst). Det ovuxna hos Strindbergs .. prins Erik. Vi 1949, nr 6, s. 26.
2) (†) i uttr. ovuxen ngt, icke vuxen ngt, icke mogen för ngt. Oldberg Pedag. 200 (1843).
OVYRDELIGEN, se ovördeliga.
OVYRDEN, se ovålen.
OVYRDIG, se ovålig, adj.2
OVYRDNAT, se ovördnad.
OVÅGAD, p. adj. (numera bl. tillf.) som man icke vågat l. försökt sig på. Linc. Nn 6 b (1640). SvTyHlex. (1851).
OVÅLELIG, se ovårdlig.

 

Spalt O 1704 band 19, 1951

Webbansvarig