Publicerad 1951   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OTINGAD, p. adj. (numera bl. tillf.) icke tingad l. beställd; äv. om person: vars hjälp (för ngt visst) man icke betingat sig. Stiernman Com. 6: 54 (1711). —
OTINGHET, OTINGLIG, se oting avledn. —
OTIOD, se otjod.

 

Spalt O 1576 band 19, 1951

Webbansvarig