Publicerad 1951   Lämna synpunkter
OSTYREMAN, m.
Etymologi
[fsv. ostyris man; jfr fsv. ostyra, f., fnor. ústýri, n., bråk m. m.; ytterst till mlt. unstūre, f. (o. n.), självsvåld m. m., o. MAN, sbst.2]
(†) fridstörare, våldsvärkare, oregerlig man. Warder och någer ostyre man griipen .. thå må han fongas och i kisto settias. G1R 7: 140 (1530).

 

Spalt O 1517 band 19, 1951

Webbansvarig