| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
2) om klädesplagg o. d.: icke struken (med strykjärn l. dyl.). Skjortorna äro tvättade, men ostrukna. Sahlstedt (1773).
4) (†) i uttr. slippa ostruken, klara sig l. slippa undan utan stryk l. utan att bli slagen (jfr hudstryka); anträffat bl. bildl. Geijer har gifvit förf. (till ”Det går an”) ett duktigt rapp, och äfven från mig skall han icke slippa undan alldeles ostruken. KyrkohÅ 1905, s. 187 (1840).
5) [jfr ett-struken sp. E 579] mus. om oktaven mellan ettstrukna oktaven o. stora oktaven (”lilla oktaven”), ävensom om tonerna i denna oktav. Londée Kellner 56 (1739; om ton). Mankell Lb. 36 (1835; om oktav).
Spalt O 1515 band 19, 1951