Publicerad 1951   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OSKYLLA, se urskulda.
OSKYLLD l. OSKYLLAD, p. adj. (†) som icke beskylles l. beskyllts för ngt; fri från beskyllningar; äv. i uttr. fri och oskyllad för eftertal, fri från beskyllningar o. klander l. förevitelser. SkrGbgJub. 6: 94 (1588: för altt effthertall). Den som oskylld börjar försvara sig, gör sig ofta misstänkt. Murberg FörslSAOB (1791).
OSKYMD, p. adj. icke skymd; särsk. dels (om ngt som belyses): som icke hindras från att få ljus, fritt åtkomlig för ljus(et), dels (om ljuskälla): vars ljus icke hindras att utstråla (i ngn viss riktning); äv.: fritt tillgänglig för blicken, öppen; äv. oeg. l. bildl., stundom: klar l. ofördunklad. Genom trädens borttagande är byggningen nu oskymd. Murberg FörslSAOB (1791). Saturnus .. tindrar / .. fri och oskymd. Wulff Dante 27 (1897). Efter 60 år står detta besök oskymt för minnet. Lewenhaupt Sjuttiot. 138 (1937). Den väldiga, oskymda utsikten. TurÅ 1942, s. 354.
OSKYMFAD, p. adj. (numera bl. tillf.) icke skymfad; okränkt; fri från skymf. Bliberg Acerra 209 (1737). Wägner Norrt. 47 (1908).
OSKYTZEL, se oskötsel.
OSKÅDAD, p. adj. [fsv. oskodhadher] osedd; äv.: som icke betraktats l. besetts, obesedd; numera nästan bl. (vard., skämts., mera tillf.) i sådana uttr. som (hittills) oskådad elegans l. fräckhet o. d., (hittills) osedd (ny o. oerhörd) elegans osv. Lucidor (SVS) 207 (1672).
OSKÅLLAD, p. adj. icke skållad. Juslenius 28 (1745). Et Grishufvud helt rått och oskålladt. Posten 1769, s. 436. Oskållad sötmandel. Wirgin FinBakv. 84 (1922).
OSKÅNSK. jfr osvensk. AntT 5: 253 (1878; om ord).
OSKÅRAD, p. adj.
1) (numera bl. tillf.) som icke försetts med inskärningar o. d. Juslenius 295 (1745).
2) [sv. dial. oskårad] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som man icke skurit ngt av; äv. allmännare: orörd l. oanvänd; äv. om kvinna: intakt. Mor Sigga medförde oskårade spingstickor (till lyktan) i sin kjortellomma. Moberg Rid 299 (1941). Wägner Vind. 224 (1947; om kvinna).
OSKÄFT, p. adj. (oskiäpt) (†) oskaftad. Stiernhielm WgL 102 (1663).
OSKÄGGAD, p. adj. (†) skägglös. Serenius C 4 a (1734). Polyfem I. 35 —36: 7 (1810).
OSKÄGGIG l. OSKÄGGOT. [fsv. oskäggiotter] (†) skägglös. Linc. Nn 1 a (1640). Ekblad 32 (1764).

 

Spalt O 1440 band 19, 1951

Webbansvarig