Publicerad 1951   Lämna synpunkter
ORÄTT ω3~rät2, r. l. m.; best. -en; pl. (†) -er (RP 8: 446 (1641), Liljestråle Fid. s. 95 (1797)).
Ordformer
(o- 1521 osv. w- 1590. -ret (-th) 1521c. 1620. -rät (-æ-, -th) 15221712. -rätt (-e-, -æ-, -tth) 1521 osv.)
Etymologi
[fsv. orätter, motsv. d. uret, nor. urett, mlt. o. t. unrecht; av O- 1 o. RÄTT, sbst. — Jfr ORÄTT, adj., ORÄTTA, sbst.]
1) i fråga om oriktighet l. inkorrekthet l. bristande skäl o. d.
a) i uttr. med orätt, utan skäl, grundlöst, omotiverat, felaktigt; jfr 2 d, f α, ävensom ORÄTTA, sbst. 1. JMessenius (1629) i HB 1: 100. Man anser, men med orätt, själslifvets .. aftagande hålla jemna steg med kroppslifvet. 2SAH 30: 236 (1857). Hellström Malmros 138 (1931).
b) i uttr. ha orätt, ha fel, missta sig, icke ha skäl för sina påståenden o. d.; äv. i uttr. ge ngn orätt, påstå l. säga (äv. visa) att ngn har fel l. misstar sig; äv. i uttr. (förr äv. bekomma) orätt, bli överbevisad l. dyl. om att man har fel, få det beskedet att man har fel, bli förlorande part (inför rätta); förr äv. i uttr. ha orätt på sin sida, ha fel; i hithörande uttr. stundom med mer l. mindre markerad anslutning till 2, betecknande att ngns ståndpunkt l. krav o. d. strider mot vad som är rättvist l. billigt l. rättfärdigt. Hes. 33: 17 (Bib. 1541). (Domarna) döma .. för .. mutor .. så at then esomofftast bekommer orätt som hafwer rätt. Petreius Beskr. 5: 21 (1615). Jag hade orätt på min sida. Ehrenadler Tel. 707 (1723). Författaren til Betänkandet .. har .. orätt, när han .. föregifver at (osv.). Wallquist EcclSaml. 1—4: 77 (1788). Riksdrotsen fick orätt emot .. Svea hofrätt. Carlson Hist. 4: 157 (1875). Utgången gaf .. (hattarna) orätt. Malmström Hist. 6: 168 (1877). Strindberg Fagerv. 181 (1902). särsk. övergående i adverbiell anv. Visa en huru orätt han har. Weste (1807). Östergren (1934).
c) (†) i uttr. ha orätt (i) att göra ngt o. d., göra ngt utan skäl l. grund; handla oklokt gm att göra ngt. Nordforss (1805). Farbror Jan .. hade ej orätt att berömma stället. 2Saml. 3: 32 (1805). SvLitTidn. 1816, sp. 757.
2) det som moral, religion, samvete l. lagar o. d. förbjuda; det som icke är rätt l. rättvist; äv.: orättfärdighet; äv. (numera i sht arkaiserande i högre stil; se dock e): oförrätt, orättvisa; äv. (numera knappast br.) omedelbart föregånget av obest. art. G1R 1: 26 (1521). Förlåter migh then orätten (att jag icke har besökt församlingen). 2Kor. 12: 13 (NT 1526; Bib. 1917: oförrätten). At N. N. ey motte tilfogha migh någhon orätt. AJGothus ThesEp. 3: 35 (1619). Nordforss (1805; med obest. art.). Konungen bör .. vrångvisa och orätt hindra och förbjuda. RF 1809, § 16. Han gick .. ej på ackord med orätten. Laurin 2Minn. 347 (1930; jfr b). jfr (†): (De) drijffua orett vnder Lagsens nampn. Hes. 22: 26 (Bib. 1541). jfr äv. (†): (Sverige är nu) förmannadt både til vatn och land så (att) the Swenske kunne sigh nu förswara, och (som wij tala plägom) säija neij för orät. Svart Ähr. 64 (1560). — särsk.
a) i ordspr. (jfr d α), t. ex.: Wold och oräth finner sin domare. SvOrds. C 7 b (1604; jfr b). Högsta Rätt är offta högsta Orätt. Grubb 370 (1665). [efter lat. summum jus summa injuria]; jfr OPetri (c. 1535) i Lychnos 1937, s. 139. Orätt orsakes offta, när mutor fodra ens koffta. Törning 123 (1677).
b) (i högre stil) mer l. mindre personifierat. Stiernhielm Herc. 389 (1658, 1668). I Swea Städers Fäder, / För hwilke Orätt rädz. Lucidor (SVS) 136 (1671). Fruktan, sägs det, trampar / På orätts häl. Hagberg Shaksp. 2: 304 (1847).
c) (numera i sht i högre stil) i uttr. lida (ngn, mycken) orätt, äv. i uttr. det sker ngn l. (ålderdoml.) ngn sker (en så l. så beskaffad) orätt o. d., för att beteckna att ngn behandlas orättfärdigt l. orättvist l. att han förfördelas l. förorättas. En aff them skeedde orätt. Apg. 7: 24 (NT 1526; Bib. 1917: led orätt). Kom os före huroledes mångom fattig man sker stor orætt i thennæ landzændar. G1R 5: 121 (1528). Lijda orätt, och tacka dher til. Grubb 407 (1665). Den orätt mig sker komme över dig. 1Mos. 16: 5 (Bib. 1917). Segerstedt Händ. 126 (1926).
d) (numera i sht arkaiserande) i uttr. med (förr äv. för) orätt, orättfärdigt, orättvist, olagligt; på ohederligt l. olagligt sätt; utan laglig grund; mot all rätt l. rättfärdighet l. rättvisa; äv.: obilligt; jfr f α, 1 a, ORÄTTA, sbst. 2 b. Mina owener leffwa .. och the äro monge mich hata for orätt. OPetri MenFall M 6 b (1526). At han med orett hadhe trengt sigh riket til. Dens. Kr. 327 (c. 1540). Han samlade guld med rätt och orätt. Afzelius Sag. X. 2: 264 (1866). särsk.
α) i ordspr. (jfr a). Hwadh medh orätt fåås, medh Sorg förgåås. Schroderus Comenius 847 (1639). Den med orätt sig uppsvingar / Honom lyckan snart förringar. Granlund Ordspr. (c. 1880). Östergren (1934).
β) (†) i uttr. ha ngt med orätt, ha ngt som man kommit över på ohederligt l. olagligt sätt. The .. bergha then wijngård som the medh orett haffua. Job 24: 6 (Bib. 1541).
e) dels (numera mindre br.) i sådana uttr. som göra en stor (den minsta, äv. mycken) orätt, begå en mycket osv. orättfärdig l. fördömlig handling, dels (förr) i uttr. göra orätter, begå orättfärdiga handlingar osv., dels i sådana uttr. som göra ngn (ngn) orätt, handla orätt(färdigt) l. ohederligt o. d. mot ngn, vara orättvis mot ngn, förfördela ngn, behandla ngn illa; i uttr. göra ngn orätt numera nästan bl. (fullt br.) övergående i bet.: orättvist l. ogrundat tilltro ngn att ha begått ngt vanhedrande l. att hysa en felaktig uppfattning l. att ha sagt ngt dumt o. d.; utan grund tillvita ngn ngt; äv.: misskänna ngn. Min ven iach gör tigh ingen orett. Mat. 20: 13 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Att Joen hadhe giordt mykinn orett i så måtto, att han hugget om kull 53 Eker. UpplDomb. 5: 111 (1584). The .. orätter .. som Konungen af Pohland hade giordt. RARP 6: 134 (1657). Utan at göra vår Svenska Kyrka .. för stor orätt, kan ingen säga, at (osv.). Wallquist EcclSaml. 1—4: 405 (1766). Orätt gör du den ädla mö. Tegnér (WB) 5: 94 (1825). Strindberg Kamm. 2: 23 (1907). Hedberg Dan 83 (1948).
f) i vissa numera obr. uttr.
α) göra det l. det med orätt, göra det l. det gm att begå orättfärdiga handlingar o. d.; jfr d, 1 a. Den sturska boof, som .. / Mäd orätt, Otroo, Synd, ock Wålld, din (dvs. Kristi) Wreede reetat. Columbus BiblW B 1 b (1674).
β) giva ngn ingen orätt, giva ngn rätt, gilla ngns handlingssätt. Om j thet icke swa skycka (dvs. skicka) giffue wij .. wor .. Höwitzman engen oræt om han thet .. straffar. G1R 1: 37 (1522).
γ) ha orätt (i) att göra ngt, handla förkastligt gm att göra ngt. Wallquist EcclSaml. 5—8: 254 (1794). Blenda tyckte sig hafva haft orätt i att lägga sig emot .. en faders billiga begäran. Knorring Ståndsp. 3: 171 (1838).
δ) begära ngn orätt, begära ngt som strider mot rätt l. rättvisa l. är oskäligt l. obilligt. AOxenstierna 2: 688 (1624). ζ) överbevisa ngn om sin orätt, överbevisa ngn om att han är skyldig l. att han gjort ngt orätt. Nordström Samh. 2: 751 (1840).
Ssgr (till 2): A: ORÄTT-LIDANDE, p. adj. (†) som lider oförrätt l. förfördelas; jfr orätt, sbst. 2 c. Antaga sig .. oskyldigas och orättlidandes försvar. AdP 1789, s. 24.
B: ORÄTTS-HANDLING. (med prägel av fackspr., föga br.) lagstridig handling; handling som innebär brytande av en rättsregel. 2NF 24: 91 (1916). Om vi avsätta vår kung, sker det en orättshandling. Östergren (1934).
Avledn.: ORÄTTA, v.1, se d. o.

 

Spalt O 1387 band 19, 1951

Webbansvarig