Publicerad 1951   Lämna synpunkter
ORTOLAN or1tola4n l. -tå- l. -tω-, förr äv. HORTOLAN, m. l. r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(horta- 1766. horto- 1869. hortu- 1787. orto- 1740 osv. ortu- 1815)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. ortolan; av prov. ortolan l. it. ortolano, av lat. hortulanus, adj. till lat. hortus, trädgård (se HORTIKULTUR), med syftning på att fågeln uppehåller sig i trädgårdar]
tättingen Emberiza hortulana Lin., som i sht i äldre tid varit uppskattad för sitt läckra kött; förr äv. om andra smärre fåglar som till utseende o. smaklighet likna E. hortulana Lin.; äv. ss. ämnesnamn. HovförtärSthm 1740, s. 2682. SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 92 (om en västindisk fågel). Åstrand (1855). Rendahl Brehm 7: 356 (1930).
Ssgr: ORTOLAN-SPARV. tättingen Emberiza hortulana Lin.; äv. ss. ämnesnamn. Nilsson Fauna II. 1: 302 (1824). Pastej på ortolansparv. Hagberg VärldB 11 (1927). Västerb. 1939, s. 146.
-ÄGG, n. Rosenius SvFågl. 1: 366 (1920).

 

Spalt O 1371 band 19, 1951

Webbansvarig