Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ORSAKA ω3r~sa2ka (orsa´ka ((med) sl(utet) o) Weste), v.1, förr äv. ORDSAKA l. URSAKA, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(or- (oor-) 1528 (: förorsakat), c. 1620 osv. ord- 1543 (: förordsaket), 17181846 (: förordsaka). u(h)r- (vr-) 1525 (: forwrsakat), 15351645 (: förursakar). år- c. 1585 (: förårsakede). -sacha 1540 (: förorsachet)1633 (: förorsachas). -sacka c. 1585 (: förordsackade, p. pf.), c. 16201626 (: förorsackat, p. pf.). -saka 1525 (: forwrsakat), 1535 osv.)
Etymologi
[jfr d. årsage; av mlt. orsaken, motsv. mnl. orsaken ((ä.) holl. oorzaken), (ä.) t. ursachen; avledn. av ORSAK]
— jfr FÖRORSAKA.
1) (i sht i skriftspr.) vara orsak(en) till (ngt); (ss. orsak) vålla l. åstadkomma l. ge upphov till (ngt), förorsaka, medföra; äv. med indirekt obj.: vålla l. bereda (ngn l. ngt ngt); äv. i förb. med att-sats: vålla l. medföra l. göra att osv.; jfr ORSAK 2. Visb. 1: 225 (c. 1620). Jag vet intet, hvad som orsakat, att man icke mer söker denna brunn (dvs. Ramlösa). Tidström Resa 22 (1756). Han (dvs. schahen) .. orsakade dem (dvs. turkarna m. fl.) stora förluster. NF 1: 17 (1875). Att alkoholen vid intensivare inverkan orsakar en nedsättning af nervsystemets funktioner. 2NF 1: 609 (1903). JLandquist (1923) hos Geijer Brev IX. SvD(A) 1930, nr 204, s. 3. — jfr VILJE-ORSAKAD. — särsk.
a) (numera föga br.) i pass. l. p. pf. i förb. med prep. genom, förr äv. över: förorsakas resp. förorsakad av (ngt). Cavallin Herdam. 1: 78 (i handl. fr. 1683: hwaröfwer). At .. Riksdags-göromålen uti sit jemna lopp, uppehållas, hvarigenom .. Riksdagarnes förlängande orsakas. PH 8: 77 (1765). Lidforss Dante II. 2: 149 (1902).
b) [jfr motsv. anv. i mlt. o. (ä.) t.] (†) refl. (jfr c): förorsakas l. vållas l. framkallas l. uppkomma (av ngt). Huar vtaff thenne feygde vrsaker sig. G1R 10: 58 (1535). IErici Colerus 1: 31 (c. 1645).
c) (föga br.) med indirekt refl. obj.: ådraga l. tillskynda sig (ngt). (Om någon) håller wärian för sig till sitt nödwärn, och en annan löper på densamma och orsakar sig döden. FörarbSvLag 2: 261 (1706).
2) (†) i uttr. orsaka ngn till ngt l. orsaka ngn (att) göra ngt, giva ngn skäl l. anledning l. föranlåta l. föranleda l. förmå l. nödga ngn till ngt resp. att göra ngt; äv. i uttr. orsaka ngn, att han (resp. hon) gör ngt, föranleda l. förmå ngn att göra ngt; jfr FÖRORSAKA 2, ävensom ORSAK 2. Ther af (dvs. av hennes svävande svar på en fråga) blef han orsakat, at han gick hem medh henne. BtSödKultH 12: 26 (1593). Hwilken som annan .. sargar, att han orsakas sökia läkare .., giälde all nödigh kostnad. FörarbSvLag 4: 424 (1696). Thet heter ..: Herren vphöger och förnedrar. .. Ja! Men menniskian orsakar honom ther til. Scherping Cober 2: 261 (1737). Hvad det är som orsakar Oss at bruka all försicktighet, skall bislutna Copie närmare utvisa. Nordberg C12 1: 381 (1740). — jfr NÖD-ORSAKA.
Avledn.: ORSAKARE, m. [jfr t. ursacher, ursächer] (†) till 1: person som är orsak till l. förorsakar ngt, upphovsman. Voigt Alm. 1687, s. 43.

 

Spalt O 1352 band 19, 1950

Webbansvarig