Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ORANT, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(orant c. 1645 osv. oront 1790—1824)
Etymologi
[jfr ä. d. orant (äv. dorant); av ä. t. orant (jfr t. dorant); sannol. ombildning av lat. origanum, namn på en växt]
(†) växten Antirrhinum orontium Lin., skalleblomma. IErici Colerus 2: 31 (c. 1645). Fischerström 1: 135 (1779). Lyttkens Växtn. 207 (1904).

 

Spalt O 1077 band 19, 1950

Webbansvarig