Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OPTIKER op4tiker, äv. 302, m.||ig.; best. -n; pl. =, förr äv. optici; förr äv. OPTIKUS (å`pptikuss Dalin), m.; pl. optici.
Ordformer
(-tici, pl. 1723—1874. -tiker, sg. 1854 osv. -tiker, pl. 1853 osv. -tikus (-ic-) 1807—1904)
Etymologi
[jfr t. optiker, äv. optikus, nylat. opticus, ytterst av mlat. opticus, adj. (se OPTISK)]
1) (†) person som är fackman i (l. ägnar sig åt studiet av) optik (jfr OPTIK I 1). Lärde Astronomi och Optici. Tiselius Vätter 1: 7 (1723). Ekbohrn (1904).
2) person som (yrkesmässigt) tillvärkar l. försäljer optiska instrument (i sht glasögon, äv. kikare o. d.). Weste (1807; möjl. till 1). Med Läkaren har en Opticus det gemensamt, att blifva tillitad af Ögon-sjuke. VetAH 1814, s. 13. Ett .. af optikern Zeiss i Jena konstrueradt .. mikroskop. 2UB 2: 269 (1901). ”Optiker” är den hävdvunna beteckningen för fabrikanter av glasögon. SvD(A) 1933, nr 246, s. 4.
Ssgr (till 2): OPTIKER-FIRMA. SvD(A) 1932, nr 300, s. 8. —
-FÖRBUND. Internationella optikerförbundet. SvD(A) 1933, nr 249, s. 5. —
-FÖRENING. Östergren (1934). —
-KÅR(EN). SvD(A) 1933, nr 249, s. 5.

 

Spalt O 1060 band 19, 1950

Webbansvarig