Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OPINIATER, adj. -tre, -tra. adv. -T; äv. (enst.) OPINIAT, adj.
Ordformer
(-at c. 1710 (: opiniate, pl.). -ater 1711—1769 (: opiniatra, sg. best.). -atre 1716)
Etymologi
[jfr ä. eng. opiniatre, opiniastre; av fr. opiniâtre, av ä. fr. opiniastre, styvsint m. m., till opinion (se OPINION). — Jfr OPINIASTRERA, OPINIASTRETET, OPINIATRERA, OPINIATRISK]
(†) envis, egensinnig; motsträvig, motspänstig. KKD 1: 135 (c. 1710). Är (sultanen) opiniater och will stå på sin myndigheet (gentemot janitscharerna), så (osv.). Därs. 5: 254 (1711). Han näkade taga .. (läkemedlet) opiniatert. Linné Bref I. 5: 152 (1767). HSH 16: 222 (1769). —

 

Spalt O 1042 band 19, 1950

Webbansvarig