Publicerad 1950 Lämna synpunkter OPERIST, m.; best. -en; pl. -er. Etymologi [av t. operist, till oper (se OPERA)] (†) 1) operasångare. Scherping Cober 2: 327 (1737). Bauck 1MusH 122 (1862). Ekbohrn (1904). 2) operakompositör. Lindgren MusSt. 36 (1896). Spalt O 1039 band 19, 1950 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
