| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
1) som man icke lyckats nå fram till. Murberg FörslSAOB (1791). I onådd rymd. Runeberg 1: 454 (1844).
2) som icke har sin like, ouppnådd. I versens musik är .. (Calderón) onådd. PT 1881, nr 120 A, s. 3. —
ONÅDELIG. (†) som handlar hårt l. fientligt l. utan misskund (mot ngn som är underlägsen l. i lägre ställning); avogt o. onådigt inställd (mot ngn); särsk. i uttr. vara ngn onådelig (uppå ngt), behandla ngn hårt l. onådigt (på grund av ngt), hysa ovilja mot ngn (för ngt); äv. i fråga om Guds inställning till människor. (De) bådho, at Gudh them nådhelig, och .. fiendomen onådheligh wara wille. 2Mack. 10: 26 (Bib. 1541). At Hanss K. Maij:t migh icke onådeligen deropå vare ville. OxBr. 11: 208 (1625). Schenberg (1739). —
Spalt O 997 band 19, 1950