Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OLÄMPA ω3~läm2pa, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er Girs G1 175 (c. 1630)).
Ordformer
(o- 1539 osv. u- (v-) 15411547. -a 1613 osv. -e 15391598. -o oblik form 1582. o- nom. 1620)
Etymologi
[fsv. olämpa (olempe); jfr d. ulempe; av mlt. un(ge)limpe l. av O- 1 o. LÄMPA, sbst.]
1) (†) opassande l. olämpligt l. otillbörligt beteende l. handlande; oskick. G1R 29: 699 (1560). Alt (kan) skickeligen och wäll tillgåå och all clagh och olämpa förhindras. RA II. 2: 97 (1617). Wollimhaus Ind. (1652).
2) (†) beskyllning för otillbörligt o. ärerörigt beteende; falsk beskyllning, förtal, baktal; vanrykte; äv.: förolämpning, skymf; särsk. i uttr. komma i olämpa, komma i vanrykte (jfr 3 a). Hans Kon. M:tt (blev) öffuer alltt .. besmädett och tillagtt all olämpe. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 74 (1539). (Om någon) ville vännde schulden och olämpen inn upå högstbe:te konung:e Ma:t, så att hanns konung:e Ma:t till thette krigh schulle någet vollendes vare, .. dhå vele vi (osv.). RA I. 2: 135 (1565). Så och thett vi .. icke hos andre måtte komma i oförtient olempe. Därs. 3: 745 (1596). Schroderus Os. 1: 699 (1635).
3) besvärande tillstånd l. omständighet, besvärlighet, förtret, olägenhet, obehag; förr äv.: skada; numera nästan bl. i pl., vanl. mer l. mindre arkaiserande. RA I. 1: 420 (1544). Effter Konungh Gustaff wäl sågh then olämpa som fölia wille på thetta the Danskas listige Påfund (dvs. att begagna svenska riksvapnet), wardt han (osv.). Girs G1 212 (c. 1630). Att icke någon uthlänningh och obekant sigh intränger, både församblingen och det bedröfwade huset till olämpa. VDAkt. 1674, nr 41. En annan språklig olämpa .. är det stereotypa utelämnandet av artikeln. JVising i FinT 1926, 1: 65. Råda bot på de olämpor, som under konung Sigismunds frånvaro i Polen störde styrelsens jämna gång. Ahnlund GA 15 (1932). Nilsson HistFärs 36 (1940). — särsk.
a) (†) i uttr. komma l. råka i olämpa (jfr 2, 4), komma l. råka illa ut. Brahe Tb. 81 (c. 1660). Dhen kan rååka i någon olämpa som Copulationen (mellan en adlig jungfru o. en ofrälse) förrättar. VDAkt. 1689, nr 368.
b) (föga br.) om kroppslig defekt. Tholander Ordl. (c. 1875). Gymnastiken är af korrektiv natur, ägnad att .. hjälpa på de olämpor, lyten eller missbildningar, som .. ofta blifva en följd af vårt samhällslif. LD 1899, nr 192, s. 2.
4) (†) oenighet, strid; särsk. i uttr. råka i olämpa, råka i strid (jfr 3 a). Then olämpa som är vpkommin emellan Welb: Jöns Gyllensparre och oss i sochnen om twenne stolar som Welb: Junkaren wil sig tilmäta. VDAkt. 1653, nr 211. Om Kongl. M:tt skulle åther rååka i olämpa och wapnskiffte tillsamman medh Österrijke. RARP 7: 155 (1660).
5) (†) i pl., om olämplighet (för ngt); jfr LÄMPA, sbst. 4. (J. Alströmer var) deröfver .. bekymrad, huru undervisningssättets sträfhet och olämpor at väcka hug och begär, måtte kunna förändras. Dubb ÅmVetA 1796, s. 2.
Avledn.: OLÄMPA, v.; -ning. [jfr d. ulempe samt förolämpa] (†)
1) till 2: ställa (ngn) i dålig dager, förklena, skämma ut; förtala, baktala, smäda; äv.: förolämpa, skymfa. Stiernman Riksd. 284 (1569). Han (klagade) på Lars Erichss(on), att han .. hade i monge motto förtalett och olämpett honom. SthmTb. 9/2 1586. Att .. Konung Göstafs berömmelige nampn .. skulle af någre skämmeliga menniskior wara olämpat. SthmMag. 1780, s. 693 (1609). (Drottningen) hade .. bättre förtroende till Ridderskapet och Adelen, än att K. M:tt skulle sättia någon troo till them, som wille ridderskapet olämpa. RARP 4: 414 (1650). VRP 2/5 1738.
2) till 3: göra (ngn) förtret l. skada, skada; kränka. Om icke Magan ther igenom (dvs. gm tobak) förmyckit Olempas. Palmchron SundhSp. 130 (1642). At Sweriges Lag med Kronans rätt och kraft, icke måtte brytas och olämpas. HC11H 10: 85 (1650). Weise 1: 262 (1769). Anm. Enst. förekommer olämpad (i bet.: okränkt, i fred) hos Cavallin Herdam. 3: 410 (cit. fr. 1674); jfr oförolämpad 1 (jfr SoS 1912, s. 224).

 

Spalt O 658 band 19, 1950

Webbansvarig