| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OLJUD ω3~jɯ2d, sbst.2, n. ((†) f.(?) ÅngermDombRenov. 1629, fol. 12 (möjl. dock n. pl.)); best. -et; pl. (numera bl. mera tillf.) = ((†) -er VDAkt. 1704, nr 283).
1) larm l. skrik l. skrål l. skrän l. stim l. stoj som i hög grad stör lugnet (o. väcker förargelse), oväsen. Föra, i sht förr göra l. hålla, förr äv. uppväcka oljud. Nattligt oljud. UpplDomb. 5: 9 (1548); möjl. till a. At ingen .. så högt talar eller ropar, at han ther medh gör oliwd. LPetri KO 90 b (1561, 1571). Studenterna, som här om natten höllo oliudh i probban, skulle blifwa derföre tiltalte. ConsAcAboP 2: 431 (1663). Dhe som slijke oliuder i gudz huss uppwächt. VDAkt. 1704, nr 283. (Rådhusrätten) .. hade .. dömt O. att böta för fylleri 10 rdr, för oljud 10 rdr. 1NJA 1874, s. XCIX. — särsk.
a) (†) övergående i bet.: otidigt l. smädligt uttryckssätt l. uppträdande. Petersson MånsSl. 6 (i handl. fr. 1641). (Han) gjorde .. inför rätten ett ”otidigt oljud”, i det han kastade sin hatt på golvet med de orden, att (osv.). NorrlS 14: 83 (1672). PH 1: 212 (1720).
b) störande l. obehagligt ljud, buller (se d. o. 1). Högtalarnas oljud. Spegel GW 71 (1685; om stormens dån). (Träet) swäller upp, spräcker och knäpper, och gifwer allehanda Oliud och Obeqwämligheet ifrån sig. Riddermarck Alm. 1694, s. A 1 b. Hammarslagens och nitningsmaskinernas oljud tilltager i styrka. VFl. 1913, s. 77.
c) (mindre br.) missljud, disharmoni, kakofoni. Schroderus Comenius 774 (1639). Somblige psalmer äre i den ene psalmboken annorledes tryckte än i den andre ..; hwilket förorsakar en stor mishällighet och oliud i sången. JSwedberg (1691) i KyrkohÅ 1900, s. 143. Oscar II IV. 1: 82 (1867, 1890). särsk. (†) om för örat stötande sammanställning av språkljud; särsk. om vokalmöte. Kolmodin Dufv. Föret. (1745).
2) (†) kiv, tvist, träta, bråk; äv.: ofred. Oluf i Naruetorp gör stort oliudh i kyrkian om sin hustrus stolrum. ÄARäfst 178 (1596); jfr 1. Mickell i Nordssiöö och Abraham i bergh hafuer giordt Merckeligh oliudh åå tinget till hoppa. ÅngermDombRenov. 1629, fol. 12. (Drottning) Anna (av England) .. skal hafva svarat Danske ministern .. att, om hans herre begynte något oljud, ville hon gå i god för det minsta torp uti Svea Rike. 2Saml. 1: 28 (1709). Partiernas oljud har tystnat, och England ärar i Macaulay en af sina ypperste vältalare i parlamentets sal. Forssell Stud. 1: 33 (1866, 1875).
3) (†) bildl.: bullersamt förehavande; oroligt l. larmande liv. Balck Es. 103 (1603). Det af menniskohänder byggda (tämpel), i hvars förgårdar .. verldsväsendet dref sitt oljud. Melin JesuL 2: 144 (1843).
4) (†) bildl.: uppseende, uppståndelse, rabalder. Boken (”Babels torn” har) här gjort oljud, och hela upplagan är nära utsåld. CFDahlgren (1824) hos Thomander TankLöj. 131. ObjGästen 1829, nr 46, s. 4; jfr 1.
-ORD. (†) opassande ord; jfr oljud, sbst.2 1 a. Den minsta olat, det minsta oljuds-ord, häftar vid (barnets) minne. Tessin Bref 1: 283 (1753).
OLJUDANDE, p. adj. (tillf.) som åstadkommer oljud; jfr oljud, sbst.2 1, 1 c. Anatemat över hunden såsom ett oljudande okynnesfä. DN(A) 1926, nr 29, s. 6. —
OLJUDIG. (†)
Spalt O 617 band 19, 1950