Publicerad 1949   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OKYNNOG, se okunnig, okynnig.
OKYRKLIG. icke kyrklig.
1) (enst.) om (kyrko)byggnad: som icke ser ut som en kyrka (se d. o. 1). Bremer NVerld. 1: 132 (1853).
2) motsv. kyrklig 2; särsk.: som sker inom annat samfund än kyrkan, som kyrkan icke har befattning med, som sker efter annan ritual än kyrkans. SvD 1898, nr 49, s. 1 (om dop).
3) som saknar intresse (l. står främmande) för l. är fientlig mot kyrkan (resp. kyrkorna; se kyrka 4); äv.: som tar avstånd från l. är oförenlig med kyrkans lära l. traditioner o. d.; om person, tankar, strävanden o. d. Thomander 2: 321 (1853). En oevangelisk och okyrklig Mystik. Cornelius LbKyrkoh. 80 (1860). Okyrkligt sinnade lärde. Reuterdahl SKH III. 2: 346 (1863). Okyrkliga sträfvanden. 3SAH 15: 42 (1900). Somliga (av svenskarna i Chicago) voro okyrkliga, och andra förenade sig med främmande kyrkosamfund. KyrkohÅ 1903, s. 205. Wägner Lagerlöf 1: 175 (1942).
Avledn.: okyrklighet, r. l. f. till 3. Thomander 2: 339 (1853). Nilsson HistFärs 73 (1940; om försumlighet i fråga om kyrkogång).
OKYRKOLEDD, p. adj. (†) jfr okyrktagen. ÄARäfst 66 (1596).
OKYRKTAGEN 3~020, p. adj. (-kyrk- 1681 osv. -kyrke- 1711) (numera bl. tillf.) om kvinna efter barnsbörd: icke kyrktagen. ConsAcAboP 5: 223 (1681). VDAkt. 1711, nr 305.

 

Spalt O 560 band 18, 1949

Webbansvarig