Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OKULIST ok1ulis4t l. å1– l. ωk1– l. ω1-, l. -ɯl-, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet oculist)
Etymologi
[jfr t. okulist, eng. oculist, fr. oculiste; till lat. oculus, öga (se OKULAR, sbst.)]
(om ä. förh.) (ofta självlärd o. kvacksalvande) ögonläkare; i sht: (kringresande) ögonoperatör. 28 (juni). Kom o-culisten til migh(.) 30. Skar han atheroma uth öff(ve)r öghat. Rudbeckius Dagb. 117 (1632). (De hade) begynt .. sönderslå den nys kombna oculistens lafwa på torget. ConsAcAboP 3: 474 (1671). Fältskären .. håller Oculisten för en bönhas. LidkRP 3/5 1676. Berch Hush. 88 (1747). Löwegren Oftalm. 449 (1923; om ä. förh.).
Avledn.: OKULISTERI, n. (†) om en okulists värksamhet. CollMedP 29/10 1691.

 

Spalt O 546 band 18, 1949

Webbansvarig