Publicerad 1949   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OKUGGLIG, adj. (-elig 1887. -lig 1894 osv.) [till kugga, v.1] (vard.) som är så kunnig att han omöjligen kan underkännas (i tentamen l. examen); äv. i utvidgad anv.: som vet allt (om ngt). Svedelius Lif 475 (1887; i studentexamen). Östergren (1933).
Avledn.: okugglighet, r. l. f. (tillf., vard.) PedT 1904, s. 392.

 

Spalt O 544 band 18, 1949

Webbansvarig