Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OFFICIARIE, m.; pl. -er. Anm. Ordet är först anträffat med lat. böjning. KOF 3: 207 (1682: Officiarios, ack. pl.).
Etymologi
[jfr (ä.) eng. officiary, tjänsteman; ytterst av mlat. officiarius (se OFFICER)]
(†) präst som uppträdde ss. preses l. respondent l. orator o. d. vid prästmöte o. d.; jfr OFFICIANT d γ. Sedan probsten .. Jacob Isander till officiarierne aflagt gratulation, opponerade probsten .. Magnus Thelaus. SynodA 1: 429 (1757).

 

Spalt O 292 band 18, 1949

Webbansvarig