Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OFFENBACKARE of3en~bak2are l. 40~100, r. l. m.; best. -en l. -n; pl. =.
Etymologi
[av dan. l. t. offenbacher, eg.: vagn med axlar av en i den tyska staden Offenbach uppfunnen typ]
(förr) ett slags täckvagn med självsmörjande axlar av mycket hårt stål. En såkallad Offenbackare med fönster. LdVBl. 1839, nr 12, s. 4 (i annons). När lärkan började drilla, sattes alla segel på stora landau’en och lilla offenbackaren. Knorring Förh. 1: 32 (1843).

 

Spalt O 263 band 18, 1949

Webbansvarig