Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OERHÖRD ω3~ärhö2rd l. ~ær- l. ~er-, l. -hœ2rd (oerhö´rd Weste), p. adj. -are (gradf. dock nästan bl., mera tillf., i superl. i bet. 3); n. o. adv. -HÖRT.
Ordformer
(oer- c. 1657 osv. ohär- 1714. oär- 17261795)
Etymologi
[efter t. unerhört, till erhören (se ERHÖRA)]
1) (†) med mer l. mindre participiell bet.: (hittills) icke hörd, som man (tidigare) icke hört talas om (ngt motstycke till) (o. som därför är mycket uppseendeväckande l. uppskakande o. d.), aldrig (förr) erfaren. Frese VerldslD 170 (1726). En händelse, hvilken .. til denna olyckliga stund inom Sveriges gränsor varit oerhörd. PH 15: 214 (1792; om G. III:s mord). En förut oerhörd prakt. Fryxell Ber. 3: 87 (1828). Nyblæus Forskn. III. 2: 48 (1888). — övergående i bet.: som aldrig förekommer. Det var oerhördt, att Blenda och Alarik tänkte olika eller voro oense. Knorring Ståndsp. 2: 46 (1838).
2) (i skriftspr.) som saknar motstycke, exempellös; numera i sht övergående i bet.: som är av synnerligen allvarlig natur; mycket uppskakande l. uppseendeväckande o. d.; äv. för att beteckna att ngt väcker djup indignation; stundom äv.: fasansfull, ohygglig. Som det är oerhörda saker, at en uppbördsman på 8 års tid ej afgifvit en enda årsräkning. 2RARP 18: 487 (1752). At uptäcka den, som en så oerhörd missgerning utöfvat. PH 15: 245 (1792; om mordet på G. III). Sverige gaf det oerhörda Skådespelet, att under en lefvande Konung, en half dag befinna sig utan Styrelse. 2VittAH 13: 337 (1822). Hon måste finna sig i flyttningen, som föreföll henne en oerhörd händelse. Siwertz JoDr. 120 (1928; jfr 3). Tänk att den fähunden! Det var dock något oerhört! Hedberg Räkn. 11 (1932). (enst.) närmande sig bet.: storslagen, grandios. Petros .. försjönk i tankar på sin oerhörda framtidsplan. Rydberg Ath. 70 (1859).
3) ss. förstärkningsord o. d.; särsk.: ofantlig; överväldigande, enorm, kolossal, ”fantastisk”; äv.: ”oändlig”; enormt stor; ss. adv.: i högsta grad, enormt; ”sagolikt”. (Det) war en oerhört elak wäg bärg op och bärg ner. Horn Lefv. 130 (c. 1657; rättat efter hskr.). Det (i naturhistoria som) jag arbetat på öfver 20 åhr med oärhörd möda. Linné Bref I. 2: 136 (1749). Torsten och värken plågade mig oärhördt. Dahlberg Lefn. 103 (c. 1755). Det oerhörda världsalltet. Rydberg Vap. 144 (1891). Det är oerhördt så tekniken förändrats. Janson Lögn. 328 (1912). En oerhört svår prövning. Grimberg VärldH 10: 427 (1941). — särsk.
a) (ngt vard.) i uttr. oerhört med ngt, för att beteckna att ngt förekommer i stor mängd. Oerhördt med presenter. Knorring Skizz. I. 1: 88 (1841). PT 1902, nr 17, s. 2.
b) (vard.) i uttr. oerhörda pängar, väldiga pänningsummor. Oerhörda pengar lades ned på smycken. Kleen Kvinn. 156 (1910).
Avledn.: OERHÖRDHET, r. l. f. (föga br.) till 2 (l. 3): oerhörd händelse l. idé, oerhört tilltag, oerhörd upplevelse o. d. Almqvist Ekols. 3: 337 (1847). En sådan oerhördhet kan naturligtvis blott hafva blifvit utkläckt i en byråkratisk hjärna. GHT 1896, nr 233 B, s. 2.

 

Spalt O 251 band 18, 1949

Webbansvarig