Publicerad 1949   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
ODÖMD, p. adj. [fsv. odömder] (numera bl. mera tillf.) om person: som icke blivit (lagligen) dömd (men ändå straffats), icke dömd; om rättssak l. handling o. d.: som (ännu) icke varit föremål för (rannsakan o.) dom; äv.: oavgjord. G1R 1: 32 (1521). Må j och hwdhflengia någhon Romersk man, och odömdan? Apg. 22: 25 (NT 1526). Hvilken kunde vädja till folket, om detta icke tillätes den, som ännu vore odömd och ohörd? Kolmodin Liv. 1: 420 (1831). Deras sak är ännu odömd. 2SAH 46: 294 (1870). jfr: Per Andersson .. hade tagett aff Oluff Erichzsonn .. nogett höö odömtt. UpplDomb. 5: 95 (1579; bet. oviss). —
ODÖPT, p. adj. om person, i sht barn: som (ännu) icke blivit döpt. LPetri 2Post. 42 a (1555). särsk. i utvidgad l. oeg. anv., om sak.
a) som (ännu) icke fått ngt namn, namnlös. Vetterlund StDikt. 92 (1892, 1901). FoU 20: 22 (1907; om diktvärk).
b) om kyrkklocka: icke invigd; jfr döpa 2 d α. Murberg FörslSAOB (1791). Norlind AllmogL 561 (1912).
c) (tillf., skämts.) om vin: som icke blandats med vatten. Det vittnar ju både munk och prest, / att odöpt är Muskatellaren bäst. Rydberg Vap. 123 (1891). jfr Kræmer Span. 27 (1860).

 

Spalt O 236 band 18, 1949

Webbansvarig