Publicerad 1949   Lämna synpunkter
ODYGDELIG, adj.; adv. -EN (Gustaf II Adolf 72 (c. 1620)).
Ordformer
(-elig(h) 1561—1632. -lig 1760. -ligit, n. 1760)
Etymologi
[fsv. odygdheliker; jfr fd. o. ä. d. udydelig; av O- 1 o. DYGDELIG l. avledn. av ODYGD]
(†)
1) = ODYGDIG 1. Hwem odygdeligen och med .. intet gagn lefwat hafwer. Gustaf II Adolf 72 (c. 1620; möjl. till 2).
2) = ODYGDIG 2. LPetri Sir. 29: 23 (1561). Den odyghdelighaste menniskia på jordenn. Schück Wivallius 1: 188 (i handl. fr. 1632; möjl. till 1). At hvad odygdligit är han flyr, och Dygdena följer. Nicander KonStyr. 4 (1760).

 

Spalt O 230 band 18, 1949

Webbansvarig