Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OCKLUSIV ok1lɯsi4v l. -lu-, adj.
Ordformer
(okl- 1920)
Etymologi
[jfr t. okklusiv, eng. occlusive, fr. occlusif; ytterst till stammen i lat. occlusus, p. pf. av occludere (se OCKLUDERA)]
med. om förband: tätt slutande. LbKir. 1: 483 (1920).
Ssg: OCKLUSIV-FÖRBAND. [jfr t. okklusivverband] med. LbKir. 1: 500 (1920).

 

Spalt O 185 band 18, 1949

Webbansvarig