O- ssgr (forts.):
OBÅDAD, p. adj. (numera bl. tillf., i sht arkaiserande l. bygdemålsfärgat) icke bådad; icke kallad; icke anmäld. Torparen vet obådad när han til Gården skal gå. Salander Gårdzf. 44 (1731). Dähnert 190 (1746). Dalin (1853). —
OBÅTELIG, adj.2 (†) icke vinstgivande, icke inbringande, olönsam; oförmånlig. Serenius Nnn 1 b (1734).
Avledn.: obåtelighet, r. l. f. Serenius (1734; under unprofitableness). —
OBÄDDAD, p. adj.
1) om säng o. d.: icke bäddad. Schenberg (1739).
2) (knappast br.) om grav o. d.: vari ngn (ännu) icke jordats. Den bortgångnes .. ännu obäddade grift. TT 1891, s. 3.
Spalt O 142 band 18, 1949
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
